Min sanning
I dag har partiledarna debatterat i riksdagen. Bl.a. har vi fått veta att det är bra att fler har lämnat "utanförskapet". Och det måste vi ju hålla med om, det är jättebra att fler har hittat något sätt att försörja sig på. Men är det sant? Jag är i rehabiliteringsåtgärd sedan fem månader. De sista två månaderna har jag rehabiliterat mig hemma i soffan. De framsteg jag eventuellt gjort har jag fått göra helt på egen hand. Men statistiskt ser det säkert bra ut. Efter tre månader och en ökning från sex timmar i veckan till drygt halvtid fick jag inte vara kvar, "det gagnar inte din långsiktiga rehabilitering" att vara kvar där du är nu. Men jag undrar om det inte vore bättre om jag hade fått vara kvar där än att jag som nu gått hemma i två månader. Jag undrar på vilket sätt det sista två månaderna minskat mitt utanförskap.
En sak är i alla fall säker. Jag har sedan jag blev sjuk haft röda siffror i min ekonomi varje månad. Så tids nog får regeringen rätt deras nedskärningar på ersättningen till sjukskrivna gör oss friskare. Jag kommer att tvingas tillbaka till arbetslivet oavsett om jag orkar eller inte.
Jag har en gång förut gått från sjukskrivning till arbete. Från noll till hundra över en natt. Det gick inte särskilt bra. Det slutade med att jag återigen är sjukskriven. Är det någon som tror det kommer gå bättre den här gången? Jag hoppas det. Jag ska träffa min rehabhandläggare på måndag. Jag hoppas han har något bättre att erbjuda än soffan...