Ersättning från försäkringen
Före jul råkade jag ut för ett inbrott i min bil och blev av med en massa verktyg och kläder och reservdelar. Jag räknade ut att nyvärdet på allt ihop är över 14 tusen kronor. Försäkringsbolaget meddelade efter vis efterforskning, bla frågor till mig om ålder och dylikt, att de kunde ersätta mig med 5200 kronor. Jag ringde och beklagade mig igår. Idag har de omvärderat och gett mig ett slutligt bud på 6700 kronor. Naturligtvis ska det dras av 1200 kronor i självrisk från båda summorna.
Ett litet samtal med lite frågor om hur de värderat och en vädjan om förståelse för vad det är för förlust för mig gav mig 1500 kronor på ett bräde. Undrar hur mycket jag kan få om jag går vidare?
Och framför allt undrar jag hur mycket pengar de lurar oss försäkringstagare på. Tänk på alla de som inte orkar, vill eller vågar klaga. Jag inbillar mig att jag tillhör en liten minoritet som klagar. Hoppas jag har fel! Och som sagt jag undrar vad jag skulle få om jag överklagar till en instans över min handläggare.
Betalar vi försäkringsbolagen för att de ska lura oss? Jag bara undrar...
Jag skulle vilja kalla det för bedrägeri. Tar jag i då?
Mer lotteri än bedrägeri skulle jag vilja säga. Det kan också tänkas att försäkringsbolagens attityder generellt förändrats de senaste åren. Men för drygt tio år sen, när vår folkabuss försvann spårlöst, var i alla fall den handläggare som Anders (bilägaren) pratade med av den generösare sorten. Han tyckte vi angav för hög ålder på en del av de ägodelar som försvunnit, typ kläder och sånt. Särskilt kommer jag ihåg ett par åldriga Adidasskor som han ville göra nyare och värdefullare än vad de var.
Jag tror att det är skillnad mellan olika bolag, olika platser i landet och olika handläggare. Ett lotteri, alltså. Ganska många vänner och bekanta som berättat om sina erfarenheter har också givit bilden av att olika försäkringsbolag är olika lätta att ha att göra med. Hos somliga är servicegraden hög, det går snabbt och juste till, inget ifrågasätts utan bolaget ser det som sin uppgift att deras kund inte ska lida mer än nödvändigt av det de råkat ut för. Andra kan hålla på och sega i evigheter, begära in intyg och ifrågasätta värden in absurdum. Sånt ska man nog kolla innan man försäkrar nånting överhuvudtaget. Framförallt ska man kolla vad man har för personligt skadeskydd. Det är en sak att bli av med fjortontusen kronor, en annan att bli invalidiserad. En sketen whiplashskada eller en istapp i huvet kan förändra tillvaron helt. Och då är det nog bra att ha att göra med ett trevligt försäkringsbolag.
Det är ett bolag jag haft bra erfarenheter av tidigare. Men ett nytt kontor. Handläggningen har varit snabb men inte särskilt förmånlig. En grov nedvärdering leder antagligen till att många övervärderar skadan när de anmäler den, för att få något. Det är ju en tråkig utveckling om det ska bli så att den som är fräckast får mest.
Ja. Fast fräckast får mest gäller väl i alla lägen i det här samhället nuförtiden. Man ska övervärdera sina kunskaper och erfarenheter för att få ett jobb, och när man fått det ska man övervärdera sig igen i de numer individuella löneförhandlingarna. Man ska också vara fräck och ta för sig, överklaga och stå i, i sina kontakter med myndigheter och liknande. För att överhuvudtaget få det man har rätt att få. Och vi dumsnällt ärliga får i allmänhet betala.
Det är inte bara en tråkig utveckling - det är för jävligt! Revolution under vår livstid! Det är mitt modesta krav.