Våndan av att arbeta

Jag tackade ja till en dags arbete i början på december och det har nu äntligen kommit lön för den dan, så nu kan jag summera.

Jag fick brutto tre hundra kronor mer för den dan än vad jag hade fått om jag stämplat. Nästan hälften av de tre hundra var OB-ersättning. Efter skatt fick jag alltså ungefär två hundra kronor mer än om jag varit arbetslös. Men på grund av att jag jobbade tvingas jag betala en högre avgift till A-kassan, 250 kronor extra. Att jag dessutom åt ute istället för hemlagad mat gör ju inte saken bättre.

Det var ju tur att det var möjloigt att cykla till jobbet....


En dags arbete kostade mig cirka hundra kronor, trotts att det var en fredagskväll. Roligare kan man ju ha en fredags kväll, eller?

Känsliga läsare kan tycka att jag alldeles för hög ersättning från A-kassan. Och jag har den högsta ersättning man kan få. Trotts det är min ersättning under 15.000 kronor i månaden, brutto.

För att få min lön måste jag också uppsöka en bank. Jo, jag uppgav ett konto som jag ville ha pengarna insatta på men det dög tydligen inte åt arbetsgivaren :-(


Jag höll på att bli avstängd från A-kassan för att jag inte fick något arbetsgivarintyg. Jag har fått vänta på lönen i nästan tre månader. Jag har bränt fyra av mina 75 deltidsarbetlöshetsdagar. (se förra inlägget)


Det känns inte som att regeringens arbetslinje är något för mig ;-)


Deltidsarbetslösheten har minskat

Precis som jag förutspådde, har reglerna om deltidsstämpling lett till att fler är heltidsarbetslösa. (DN)
Vad har vi vunnit på denna regeländring. Jo, att fler människor går helt utan arbete och förmodligen mår de sämre pga denna sysslolöshet och då kan vi sjukskriva dem och så kan vi förnedra dem ännu mer genom att försäkringskassan säger åt dem att deras läkare gjort fel som sjukskrivit dem, de ska bara ta ett annat jobb. Men problemet var ju att de inte fick jobb över huvud taget.

Hejja alliansen!

Vi vill inte vara kvar efter 2011 så vi säger upp avtalet till 2009

- Vi behöver Kulturhuset 2010 när Halmstads Teater är stängd för renovering, sade Lena Ekman och pekade även på att Kulturskolan - som i dag har en del verksamhet i Kulturhuset - inte kan flytta till Örjansskolan förrän hösten 2011. Enligt HP.
Visst är det en fantastisk taktik: vi säger upp avtalet och sen meddelar vi hyresvärden att vi tänker vara kvar i huset ytterligare två år. Det nuvarande avtalet går inte att säga upp så det slutar gälla 2011 men om man vill vara kvar borde man inte då börja med att diskutera ett nytt avtal innan man säger upp det gamla?


Alliansen i Halmstad vill inte ha amatörteater

"Det är inte skådespelare vi ska fostra ungdomar till utan de ska få lite smak för vad teater kan vara."  säger Lena Ekman (M) och ordförande i kulturnämnden i Halmstad. Radio Halland.
Om vi nu lyckas väcka ett intresse för teater hos ungdomarna var ska de då få leva ut det? Genom att titta på de riksteaterföreställningar som teaterföreningen arrangerar? Eller om man ska tolka Lena genom att åka och titta på konst på Mjellby konstmuseum. Hon sa nämligen nått om att vi har för få utställningslokaler i Halmstad.
Lena betonade också att kvartersteatern bara ska bedriva barn och ungdomsverksamhet, så den åldersblandade verksamheten där folk från olika generationer träffas och gör saker tillsammans har inget existensberättigande. Om jag förstod henne rätt så är det inte kultur, när vi träffas och skapar teater tillsammans. Teater som vi sen visar upp för Halmstadsborna. Om detta inte är kultur så undrar jag vad som är det?
Vi bidrar dessutom till att hålla  liv i ett stycke kulturhistoria, Kulturhuset-folkparken. Det är lokaler som genom åren anpassats till teater, dans och musik. Här finns alltså bra lokaler för repetioner och publikframträdanden. Jag har hört att det är cirka 650 personer som varje vecka besöker huset för att utöva sin hobby. Och under 2008 var det 9000 personer som kom dit för att titta på något av de 113 publika arrangemangen.
Sen måste jag också ge luft åt en personlig reflektion. Jag kom till Halmstad för 4,5 år sedan efter två år var jag på god väg att ge upp den här staden och flytta, då hittade jag till kvartersteatern. Kvartersteatern gav förutom utövandet av amtörskådespeleri, nya vänner. Dessa nya vänner har medfört att jag idag bor kvar i Halmstad, det hade jag förmodligen inte gjort utan dessa nya bekantskaper.
Jag har dessutom kvartersteatern att tacka för att jag under en tid av arbetslöshet kunnat fylla mina dagar med något av betydelse, inte bara för mig utan även för andra.

Ständig lycka?

Ewa tipsade mig om en artikel i Expressen.

Nu blir det teater




Detta är affischen till den pjäs jag ska medverka i under våren.

Vi har premiär den 27 februari sen spelar vi 6, 8, 13, 15, 20 och 22 mars samtliga 19.00 i Kulturhuset, Halmstad.

Kom och titta, det kanske blir det sista jag får möjlighet att medverka i i dessa lokaler. Politikerna har beslutat att vi ska byta lokaler men de har inte erbjudit något rimligt alternativ så vi får väl se om det blir någon mer amatörteater i Halmstad. Jag har lite svårt att se hur vi ska kunna bedriva någon verksamhet i ett klassrum (det är vad politikerna har hänvisat oss till).

Men först ska vi spela Lycko-Lisa av Agneta Plejel. En pjäs från slutet på sjutiotalet som känns skrämmande aktuell.
Vi hamnar i en rättegång där Lisa står anklagad för att vara olycklig. Hon är singel, som det heter idag, och arbetslös och har kännt sig tvungen att göra en abort. Men är hon olycklig, är livet hopplöst och är det, som domaren säger, en medborgelig skyldighet att vara lycklig?

Biljetter kan du självklart boka via mig.

Halmstads Kvartersteater


  Domarn och Lisa

  Per och Lisa

  Domarn och Kanin



  Lisas mamma

"fel kön"

Hittade en gammal Expressen, och jag vet att man inte ska läsa dylika publikationer, men där fanns en debattartikel vars rubrik föranleder detta inlägg. En kvinna skriver att hon "petas bort på grund av "fel kön"". Det visar sig att hon sökt en utbildning och inte blivit antagen trots att flera män som har sämre meriter än hon antagits. Det vi kallar könskvotering och tillämpar för att nå en jämnare fördelning mellan könen. Ett fenomen som ofta ifrågasatts, vanligtvis av oss män.
Vi har vant oss vid att tycka att det är helt okej att man petar en man till förmån för en mindre meriterad kvinna både till jobb och utbildningar. Men nu var det tvärs om. Och då får den stackars förfördelade kvinnan en helsida i Expressen för att framföra sitt missnöje. (
sidan 4, den 22 april)
Kvinnan har gjort en anmälan till jämo. "Kvotering innebär nämligen....diskriminering." Visst är det fantastiskt. När kvinnor har svårt att komma in i ett yrke med meriter så ska det könskvoteras i rättvisans namn men när män kvoteras in av samma anledning är det diskriminering. Man kan fråga sig om kvinnan vet vad hon gav uttryck för.

Förstatliga A-kassan

Ser man på, ett klokt förslag har klättrat in i rikspolitiken. Miljöpartiet vill förstatliga A-kassan och göra den obligatorisk och skattefinansierad. Se DN.           
Jag föreslog det för länge sen, omskrivet i denna blogg i januari 2007. Jag förstår inte varför det ska vara olika kostnad för att vara med i A-kassan, det är ju ändå samma skydd vi får. Extra svårt tycker jag det är att förstå eftersom avgiftsskillnaden beror på hur många i min yrkesgrupp som är arbetslösa inte hur mycket jag utnyttjar systemet. Ojdå, nu kanske jag väcker dumma idéer. Kassa ska naturligtvis vara solidariskt finansierad.
Det är ju dessutom så att jag inte kan välja A-kassa fritt. Det är ju fackförbunden som bestämmer vilken A-kassa jag får vara medlem i. Det ända jag kan ändra på idag är huruvida jag är medlem eller ej. Kanske inte så konstigt att så många har lämnat A-kassorna, en utveckling som generar ännu högre avgifter. Vart tog solidariteten vägen?

Synd att de fegar om medborgarlön :-(

Folkparken

I afton dans -
folkparken i våra hjärtan

Så heter pjäsen som
Halmstads kvartersteater ger i vår. Det är en hyllning till folkparken i Halmstad som fyller 150 år. Peter Björk har skrivit manus, efter att han under förra våren författade en skrift om vår folkparks historia.








Pjäsen har premiär den 30 mars 2008 klockan 19.00.
Sen spelar vi även 4, 6, 11, 13, 18, 20, 26 och 27 april klockan 19.00 samtliga dagar.

Vill du se föreställningen går det bra att boka biljetter via mig.


Just nu kan man på Kulturhust se Silversplash. Mycket sevärd. Rolig och tankeväckande. för detaljer se Kvartersteaterns hemsida.

Vem älskar Yngve Frej?

Nyligen gick en av sveriges, genom tiderna, största författare bort. Det föranleder SVT att, i vanlig ordning, visa något med anknytning till den döde. Häromdagen lyckades jag banda Vem älskar Yngve Frej?, en filmatisering av boken med samma namn.
En helt underbar historia om det avstannade livet i en nästan helt avfolkad by. Skomakaren som antagligen inte har lagat mer än ett par skor om året, de senaste tio åren, bestämmer sig för att gå i penssion. Då får han tid över till att tillverka skylten han pratat om att sätta upp nere vid landsvägen. Ett tilltag som får oanade konsekvenser.
"Flick"-fotografen på flykt undan storstan stannar till och förälskar sig i byn.
Så det var väl hela historien. Det är ett underbart, lungt tempo i berättelsen och dialogen är fantastisk med sitt upprepande, ältande. Är inte det här en bra film så vet jag inte om det finns någon.
Att en jämtländsk hjälte som Allan Edwall är med gör ju inte saken sämre. Bellan Roos, Gus Dahlström, Gunnar Strååt, Christina Stenius och Janne Carlsson är inte dåliga de heller.
Behöver jag säga att jag älskar den?

       Yngve Frej

Hörselproppar på bio

Utan att just nu gå in på vilken film jag såg vill jag kommentera min upplevelse.
Det är inte underligt att hörselskadorna (bl.a. tinitus) ökar. Jag tycker det är läskigt vilken hög volym man anser att det behövs för att publiken ska få en upplevelse.
Reklamfilmerna var faktiskt värst. Jag är förvånad att det överhuvudtaget förekommer reklam på bio. De flesta av oss försöker sappa bort den från våra tv-upplevelser, det kan vi inte göra på bioin men vi tittar knappast mer uppmärksamt. Det var fler än en som skrek sig hes när han försökte konversera före filmen.
Nästa gång ska jag ta med mig hörselproppar.

Min sanning

I dag har partiledarna debatterat i riksdagen. Bl.a. har vi fått veta att det är bra att fler har lämnat "utanförskapet". Och det måste vi ju hålla med om, det är jättebra att fler har hittat något sätt att försörja sig på. Men är det sant? Jag är i rehabiliteringsåtgärd sedan fem månader. De sista två månaderna har jag rehabiliterat mig hemma i soffan. De framsteg jag eventuellt gjort har jag fått göra helt på egen hand. Men statistiskt ser det säkert bra ut. Efter tre månader och en ökning från sex timmar i veckan till drygt halvtid fick jag inte vara kvar, "det gagnar inte din långsiktiga rehabilitering" att vara kvar där du är nu. Men jag undrar om det inte vore bättre om jag hade fått vara kvar där än att jag som nu gått hemma i två månader. Jag undrar på vilket sätt det sista två månaderna minskat mitt utanförskap.
En sak är i alla fall säker. Jag har sedan jag blev sjuk haft röda siffror i min ekonomi varje månad. Så tids nog får regeringen rätt deras nedskärningar på ersättningen till sjukskrivna gör oss friskare. Jag kommer att tvingas tillbaka till arbetslivet oavsett om jag orkar eller inte.
Jag har en gång förut gått från sjukskrivning till arbete. Från noll till hundra över en natt. Det gick inte särskilt bra. Det slutade med att jag återigen är sjukskriven. Är det någon som tror det kommer gå bättre den här gången? Jag hoppas det. Jag ska träffa min rehabhandläggare på måndag. Jag hoppas han har något bättre att erbjuda än soffan...


2007

Tänkte hoppa över sammanfattningen av året men ska ändå göra ett försök att hitta något kul att berätta.
Något som var riktigt roligt, var Frankrikeresan. Tio dagar på rivieran. Mamma bjöd. Mycket, intensivt turistande med besök i Monaco och San Remo.


Rue René Cassin (bilen ingick i hushyran)

    
San Remo


Vi han med några bad i medelhavet också.


Kusten utanför Cassis

   
Frankrikes motsvarighet till Grand Canyon, Les Gorges du Verdon.

Den 24:e festivalen vid Skulbergets fot bevistades.
Och några dagar i Jämtland.

På vägen hem besökte jag Mackmyra.


Och så drabbades jag tillsammans med Mia, Elin och Amanda av årets regnväder.

Hösten har varit tung och inneburit att den intensiva kontakten med Mia har bedarrat. Tråkigt men sant. Jag kan i stället glädja mig åt att ha hamnat i en stor uppsättning om Folkparken. Det är kul att spela teater. Och det är roliga människor.
Jag har arbetstränat en period och det gick ganska bra åtminstone mot slutet men jag fick inte fortsätta med det. Förhoppningsvis ska vi hitta någon annan arbetsplats där jag kan fortsätta min återanpassning till arbetslivet, men just nu går jag hemma och anpassar mig till en ganska passiv tillvaro.

Det får bli en så här kort version i år.

GOD JUL o GOTT NYTT ÅR



Samtliga bilder ©Jörgen

Moderater ber om ursäkt

Så är vi där igen. Ytterligare en moderat som ber om ursäkt för sina lagbrott och lovar att rätta till "felet". Lagbrott trodde jag bestraffades med ett straff som fastställs av en domstol. Men gäller tydligen inte de som befinner sig i den politiska eliten. För dem räcker det tydligen att bekänna och "rätta till". DN
Men de är snabba att fördömma dem som råkar vara hemma en dag "för mycket" för vård av barn. De ska straffas, hårt.

Facebook

Efter att ha varit väldigt avig och stor motståndare och inte begripat alls finns jag nu på Facebook.