Våndan av att arbeta
Jag tackade ja till en dags arbete i början på december och det har nu äntligen kommit lön för den dan, så nu kan jag summera.
Jag fick brutto tre hundra kronor mer för den dan än vad jag hade fått om jag stämplat. Nästan hälften av de tre hundra var OB-ersättning. Efter skatt fick jag alltså ungefär två hundra kronor mer än om jag varit arbetslös. Men på grund av att jag jobbade tvingas jag betala en högre avgift till A-kassan, 250 kronor extra. Att jag dessutom åt ute istället för hemlagad mat gör ju inte saken bättre.
Det var ju tur att det var möjloigt att cykla till jobbet....
En dags arbete kostade mig cirka hundra kronor, trotts att det var en fredagskväll. Roligare kan man ju ha en fredags kväll, eller?
Känsliga läsare kan tycka att jag alldeles för hög ersättning från A-kassan. Och jag har den högsta ersättning man kan få. Trotts det är min ersättning under 15.000 kronor i månaden, brutto.För att få min lön måste jag också uppsöka en bank. Jo, jag uppgav ett konto som jag ville ha pengarna insatta på men det dög tydligen inte åt arbetsgivaren :-(
Jag höll på att bli avstängd från A-kassan för att jag inte fick något arbetsgivarintyg. Jag har fått vänta på lönen i nästan tre månader. Jag har bränt fyra av mina 75 deltidsarbetlöshetsdagar. (se förra inlägget)
Det känns inte som att regeringens arbetslinje är något för mig ;-)
Ja, själv lyckades jag i min allmänna förvirring betala den lägre avgiften till a-kassan sen jag blivit sjukskriven, så jag är numera utesluten. Det gör saker och ting enklare. Antingen jobbar man på riktigt och överlever eller så inte. Just nu gär trygghetsrådet in och ersätter min halvtids arbetspraktik, och så hoppas jag att distriktsläkaren ska inse att det inte funkar att jag jobbar mer än så, så jag får fortsätta vara halvtidssjukskriven ett tag till. Till sommaren blir det dock kärvt - jag praktiserar på en skola - så då får jag väl flytta ut till nån jordkula och leva på vad marken ger ... Nä, tänka framåt är inte min grej. Ändå har jag en ovanligt schysst handläggare på fk och en på af som är ännu bättre, och en psykolog som hittar praktikplatser och en handläggare på trygghetsrådet som gör allt för mig och... Ändå törs jag inte tänka framåt. Men jag har hittat ett sätt att ta livet av sig som jag tror funkar. Det är min tröst.